Vintern 1983-84 åkte Bo Skräddare på en
föreläsningsturné runt USA och Canada.
Vi besökte 11 eller 12 stater under 8 veckor.

Vi fotograferade en hel del dräkter, använda av svenskar och svensk-ättlingar.
 Vi hade nöjet att delta i ett antal lucia-fester.
De dräkter vi plåtade under resan har en trohet med de Svenska originalen från 1700 och 1800-talet som varierar. Delvis bestående av svårigheten att få tag i alla detaljer som är tidstypiska för dräkten, delvis bestående av svårighet att få riktiga uppgifter hur 'det ska se ut'.

 I USA blir folkdräkten lätt "lite egen".  December och Januari 1983-1984 åkte jag runt i 15 stater i USA och Canada tillsammans med en medarbetare från vårt Skrädderi. "Dräkter vi mött" har liknat lite av varje. Allt från riktigt fina och originaltrogna folkdräkter till de värsta exemplaren uppsydda av stickad polyester. Färg och modell kanske valda efter något vykort. Då var det svårt att gissa vilken dräkt som skulle föreställa förlaga. Några hade ärvt någon dräktdel och sen kompleterat enligt eget tycke. Några hade sytt sina dräkter av material de beställt från 'sin' svenska Hemslöjd i Sverige. Och i dessa fall kunde man klart se att Svensk Hemslöjd är bättre på vävning än tillskärning och skrädderi. Dräkter sydda efter den svenska hemslöjdens anvisningar liknade tyvärr inte alltid originalplaggen.
Missförstånd.  Den som borta i Amerika ska sy sitt plagg efter medsända anvisningar har naturligtvis ingen möjlighet att titta på andra välsydda plagg från samma dräktområde. Och om sen den som köper dräktmaterial inte är en 'hejare' på svenska är det lätt att föstå att missförstånd kan uppstå, hur gott uppsåtet än varit. Det är förståeligt att många hemslöjdsförenigar, även de med höga ambitioner, har svårigheter att nu ut med informationen till sina amerikanska kunder.
Bakgrundsfakta. Alltför många svenska hemslöjdsföreningar är fortfarande dåliga på att informera om hur dräkten/tyget/modellen kom till. Och det hjälper föga om hemslöjdsbutiken har fakta samlade i en pärm i butiken, om kunden befinner sig i en liten ort på andra sidan Atlanten. Men, det ska erkännas, en svenskättling som beställer material idag har större chans att få bra material (tyg/mönster/beskrivning) än om han/hon beställde samma materialsats för några år sen. Titta på bilderna - här finns exempel på både lyckat och mindre lyckat (ur historisk trovärdighet-vinkel) som åstadkommits när entusiastiska svensk-amerikaner skapat "svenska folkdräkter" på sitt eget sätt. Viljan att åstadkomma något svenskt är stark, möjligheten att lyckas har inte alltid varit lika god.  ---------------   Samtliga bilder är 'klick-bara'.

De flesta dräktbilderna från Los Angeles.

  


Första föreläsningen i USA: Bishop Hill hösten 1983.
Bo Skräddare med medarbetare Mariette Johansson.

Jul hos familjen Larry och Desiree Omdal i Seattle julen 1983. Desiree kommer från byn Flärke i Gideå, Ångermanland. (själv har jag, Bo Skräddare, växt upp i andra ändan av byn, vi har aldrig träffats i Flärke.) Larry från Norge. De köpte dräktmaterialet vid ett besök hos hemslöjden i Örnsköldsvik och sydde enligt anvisningarna så gott de kunde. Det fanns ingen någon så kallad Gideå-randning så att Desiree valde en randning från Grunsunda, grannsocknen. Vad hemslöjden inte upplyste paret Omdal om var: Tygrandningen var uppvävd från en liten tygbit som samlats in på 30-talet. Det fanns inga anteckningar om vad tygbiten varit använd till. 
Och då kan det lätt bli kollision mellan mönster och modell.Orginalet till Larrys väst-modell är en vacker storblommig damast i färgerna rosa-grå, sent 1800-tal i mönster och modell. Tygrandningen lutar mera åt sent 1700 - tidigt 1800-tal.
Numera lämnar hemslöjden i Örnsköldsvik mera och riktigare uppgifter om modellerna. I dag skulle Omdals fått bättre anvisnigar om sina plagg.

Lucia-firande på några olika ställen i USA. Känner du igen dig, skicka ett E-mail med uppgift om deltagare och ort till

 © Bo Skräddare 2007.
Webmaster: Bo Skräddare, E-post =