Småland och Värend.

Dräktbilder från Småland och Värend.

Från Småland finns åtta dokumenterade (alla delar i dräkten finns bevarade) kvinnodräkter och 15 rekonstruerade (bara någon del av dräkten bevarad, resten nyskapat eller utformat efter omgivande dräkter eller skriftliga beskrivningar) kvinnodräkter, dessutom 9 komponerade (nyskapade utan bevarade plagg som förlaga) kvinnodräkter. Det finns två dokumenterade mansdräkter och 8 rekonstruerade, dessutom två komponerade mansdräkter.

Från landskapet Småland kommer i Jönköpings län: Mo härad, Västbo härad, Östbo härad, Vista härad, Tveta härad, Norra Vedbo härad, Södra Vedbo, Västra härad, Östra härad.
Kronobergs län: Värendområdet omfattar hela Kronobergs härad utom Sunnerbo härad.
Allbo härad, Norrvidinge härad, Kinnevalds härad, Konga härad, Uppvindinge härad samt Sunnerbo härad.
Kalmar län: Norra Tjust härad, Södra Tjust, Sevede härad, Aspelands härad, Tunaläns härad, Stranda härad, Handbörds härad, Norra Möre, Södra Möre.

Kvinnodräkt från Värend i Småland. näst sist i raden en sida ur en fransk bok om svenska dräkter. Handcolorerad.
På bladet påstås att damen bär en dräkt från 'Dalecarlienne, Juene Femme Suedoise'.
Sist bilderna från Värend, inköpt på antikvariat. BLENDA-sägnen nertill.
Samtliga bilder 'klickbara'.
© Bo Skräddare 2010. Tel: 08-711 4060. Adress.
Fler är på gång. Kommer inom kort. Bosse.


En tidsfråga tills det kommer fler bilder och mer text !!

Får ej kopieras, mångfaldigas eller distrubieras i någon form utan mitt tillstånd.
Varken på papper, diskett eller CD. Inte heller i annan form.
Observera att bilderna inte får användas annat än för Ditt högst privata bruk!
De får inte publiceras eller användas i visningar eller liknande utan mitt
skriftliga tillstånd enligt lagen om upphovsmannarätt.
© Bo Skräddare. Tel: 08-711 4060.
COPYRIGHT: All photographs on this site are my copyright.
If you wish to use them for your own personal use then I will be pleased and flattered.
However, if you wish to make any commercial use of these images then you will require my permission.
High quality images of any of these photographs can be supplied on request.
You may contact me by E-mail:
Samtliga bilder klickbara.
© Bo Skräddare 2010. Tel: 08-711 4060.
Tillbaka till sidan 1. E-mail

Mansväst som idag symboliserar Värend i Småland.
Uppsydd av Bo Skräddare och levererad till svensk journalist som arbetar i Chile.

Mansväst från Vista Härad i Småland.

Östra Härad, Småland

Kvinnodräkt från Sunnebo i Småland. Kvinnodräkt från Unnaryd i Småland. Teckningar: Gunn 'Cornelia' Johansson.

Spridda anteckingar. Kvinnlig 'germansk' arvsrätt åtminstone tidigare än 1600. Smålands Museum har förkläden och midjeband/lister. Gamla lister med träd. Äldre med lyra. Kjolen är sydd av FRIS Kjolarna syddes i potte-blått ända tills kriget.

Linné åkte genom Småland 2 gånger. Ur Linné's resa: MAJUS 14 (1749).

PINGESDAGEN firades i Virestads kyrka, där vi avhörde en vacker predikan av pastor G Höök och sågom i dag allt bondefolket i gala. KLÄDEDRÄKTEN bör icke förbigås av dem, som resa att bese främmande land och seder. En Tournefort har för världen beskrivit och avritat de grekiska innevånarnas klädnad och andra resande andras. Jag får här tillfälle att beskriva de gamla göternas klädedräkt hos ett folk, som så litet blivit ändrat ifrån de gamla göters moder som dess kropp. Här skattas för den största odygd att införa främmande seder, ty om någon kommer ifrån annor socken att här bo och vill behålla sin förra klädedräkt, eller ock om någon infödd vill efterapa främmande klädnad, blir den av alla begabbad såsom högfärdig; en odygd, som här har mera förakt med sig än på något annat ställe i riket. Detta gör en uniform i Virestads socken, som icke är skild i annat än priset. Bondehustrurna kommo ridande till kyrkan i sina tvärsadlar, och alla hade en kappa med sig, som låg över sadeln, fast i starkaste hettan, ty kappan måste följa med, mer för staten än nyttan skull.
Över huvudet hängde en hylka eller ett fyrkantigt linnet vitt armekläde, stickat i kanterna och besynnerligen i hörnen. Detta häftades med bägge framhörnen under hakan, sedan det gått över huvudet så långt fram, att det räckte in emot näsan, medan de andra två bakhörnen nedhängde löst på ryggen. De togo detta av sig, då de kommo fram. Pigorna gingo med bara huvuden. Håret på dem var skilt eller skedat fram i pannan och tippat bak i nacken, först med rött band, sedan med gyllenduksband och ytterst med svart sammetsbårda, vilken bårda var på ändarna besydd med ett silverglitterband. Alla ändarna av banden hängde ned till skulderbladen. Över hjässan låg silverglitterband, som var intippat och uppehölt tippningen, vilken även nedhängde hela tvärhanden på fästemöerna, men icke så långt på de andra.
Hustrurna däremot hade en liten rund, flat luva,stickad av vitt ullgarn till skapnad av en lite skål med flat botten, vilken allenast täckte tippningen bak i nacken, men denna luva och hela huvudet täcktes sedermera med en vit lindeklut, vilken var väl gniden och glänsande, lagd dubbel och knuten i nacken, ty ingen gift hustru får gå med bart huvud.
Upplöt kallas nattkappan, vilken var övre delen av en särk, som räckte till navelen och betäckte brösten samt armarne och var pådragen ovanpå särken. Denna var helt vit gniden och glänsande. Armarne på denna upplöt hade förut varit tvärtföre fållade fast nu utsträckte. Desse armar voro ock med konstig söm och stickning häftade och utsirade vid bröststommen, även således vid armelinningen stickade nästan som spetsar och hophäftade med metallknappar. Bröststommen på upplöten gick öppen neder till magehålan och även stickad på kanterna med 3 à 4 tvärfingrars bred kraga försedd, som stod omkring halsen artigt utstickad. Kjortelen, som betäckte hela kroppen, bestod av bröstet och skörtet, vilke voro tillsamman sydde i ett stycke och täckte kroppen såsom en snäv kolt. På denna var bröstet merendels av schagg, som blivit skurit i roser och var till skapnad som ett livstycke utan armar och räckte ej längre än till bröstet på kvinnan. Detta var på ryggen och i sömmen över axlarna borderat med silverglitterband, såväl som frammanpå bröstet med dylika glitterband, som på sidan av bröstet ställes som ett nummer 7. Sex par silvermaljor vor fästade vid kanten på bröstet, som dock icke snördes tillsamman. Själva kjortelen var merandels av blått fris eller kläde och räckteallenast neder mitt uppå benen.
En bred, röd lista, som på alla kanter var stämd med ett blått band, gick 2 gånger om livet samt knöts på vänstra sidan och räckte med ändarne ned till knäet. Dess ändar voro stämde med en svart bårda, som några gånger låg i kors, men yttersta kanten var stämd med svarta silkesfransar. Denne lista satt omkring livet så högt som navelen, alltså nästan ett kvarter lögre än upplöten. Denna röda listan förmenas ännu vara ett minnesmärke av den seger, desse Värns härads kvinnfolk vunno under Blendas anförande emot de danske uti kong Rings tid på Bråvalla hed. En silverkedja hängde dubbel om halsen över hårbanden och över linneupplöten samt prydde bröstet så långt det var öppet, men under hakan hängde på kedjan ett silverkors, nästan så stort som en handloge, utsirat med 6 eller 7 löv eller små silverskålar, som voro förgyllte.
Förklädet var merendels avv blått rask och smalt, nedantill stämt med bårda och silverglitterband. Ett vitt gnidet armkläde bants tvärtföre emellan bröstet och listen eller häftades med bägge ändarna under listen, genom vilket de havande kvinnfolken artigt fördöljde sitt tilltagande, helst då de andre av en vane behöllo samma bruk. Särken lyste som en vit stubb under kanten på kortelen. Ett par fingane av silver, lika ett par breda ringar, voro häftade på ryggen vid silverkedjan. Strumporna voro alla röda, mest med svarta svicklor. Skorna voro rundade frammantill och på sidorna med stora hål ringade och ovanpå genomhuggne med små hål, att strumporna dess bättre måtte synas. Skobotten var tjock, interfolierad med näver, på vilken en röd klädessola lyste i kanten. Denna skobotten var inunder beslagen med små järnsinkor såsom små hästskor. Skobanden, som hophäftade skorna, voro av blått skinn, i ändarne med bleck och knytne över skon i lycka. Några få hade silverbälten om livet, vilka voro hopsatte av fyrkantige, drivne och upphöjde silverbucklor. Detta bants tvärt om livet nedanför listen och nedhängde vid sammanhäftningen med ett par små silverkedjor, vilka slutades med en öronsked och en krokug tandpreka av silver. Sådan var här götiska urgamla modet på kvinnodräkt, vilket var både det täckaste och dyraste, jag sett hos allmogen i riket.
Vardagsklädnaden, som kvinnfolken brukade om sommartiden, då de gingo i sitt arbete, bestod endast i en vit särk, omgjordad med den röda listan, och undertiden hade de dessutom för sig ett linneförkläde.

MANFOLKSDRÄKTEN var simplare, ty karlarna voro merendels klädde antingen i renshudströja och byxor eller ock med svarta tröjor och byxor av valmar, där alla sömmar voro med en brun klädeskant prydde. Inom desse böxor hade karlen merendels 2 par andra byxor, av vilka de innerste voro linbyxor. Byxorna voro hopbundne nedanför knöen på yttre sidan med band i lycka. Skorna voro nog lika kvinnfolkens men mindre ringade. Kragen på manfolkens skjorta var av en tvärhands bredd, artigt sydd och stickad samt nedböjd över axlarna.

GNIDSTENAR bruktes här av kvinnfolken i stället för stärkjärn, och voro desse stenar stora som en handloge men konvexe och helt släte till skapnaden av en krävesten samt gjorde av grönt eller blått glas. När kvinnan hade tvättat sina kläder, hade hon ett hårt och slätt bräde av ek, varuppå hon utbredde ett berett kalvskinn. Härpå utlade hon sitt vita och torra linkläde, vilket gneds med glasstenen, på vilken bägge händerna tryckte, och det med sådan iver, att svetten rann utur pannan. På detta sättet blevo alla de linkläder gnidne och glänsande, som henne täckte på de ställen, där inga andra kläder skylte dem. Således kunde hon stärka sina kläder utan stärkelse.

SMÅLAND, DRÄKTER. VÄRENDSOMRÅDET.

VÄRENDSOMRÅDET omfattar Konga, Kinnevalds. Allbo, Uppvindinge och Norr- vindinge härader.
Samtliga har eget dräktskick. Det går alltså egentligen inte att säga "VÄRENDS-DRÄKT". Dräktskicket är dessutom rätt mycket likartat med ÖSTRA GÖINGE i Skåne, på andra sidan gränsen. Det man oftast förknippar med det vanliga (men alltså lite för generaliserade) uttrycket "VÄRENDS-DRÄKT" brukar vara de dräkter som finns bevarade från ALBO HÄRAD.

Det talas mycket om Värends-dräkten och om Blända, som genom list räddade bygden mot dansken och därmed gav kvinnorna en hel del fördelar framför kvinnor i andra orter: Lika arvs-rätt med männen, rätten att ha en trumslagare som föregångare på vägen till kyrkan när en Värendskvinna stod brud, rätten att bära en 'list' (dekorerat band) runt midjan med den regerande kongens monogram.

Det mesta av legenden måste nog betraktas som just:'legend'. Så är det tex med BRUDLISTEN. De gamla bevarade brudlisterna har på ena ändan årtalet för brölloppet, på den andra brudens och brudgummens initialer, Seden att brodera in Kungens monogram är inte äldre än vårt senaste nationalromantiska sekelskifte, alltså samma romantiska andas barn som Svenska Dräkten. Det var först under OscarII tid som den då nya seden spred sig på allvar.

Mansdräkten har mycket dåligt underlag, och kan mest betraktas som en nykonstruktion som inspirerats av omkringliggande orter. Vilket egentligen inte förstör en bra historia. I en serie häften, senare utgivna som bok (i nytryckt 'faksmilutgåva 1979) "ETT ÅR I SVERIGE, taflor af svenska almogens klädedrägt, lefnadssätt och hemseder" av C Forsell. Där beskrivs det på detta sätt (med bibehållen gammelstavning):

SMÅLAND. VÄREND. BLENDA-SÄGNEN.

Den minnesrika trakt af Småland, som i forna tider kallades Värend, utgöras af Konga, Kinnevalds, Albo, Uppvindinge och Norrvindinge Härader, i sydvestra delen af Kronobergs län. Namnet är af vära, värja, skydda; emedan inevånarne i denna gränsort voro, vid fiendtliga anfall i forna dagar, ett värn för Sveaväldets nordligare bebyggare. Att synnerligen genom denna trakt invandringar och anfall i de aldsta tider skett, bevittnas af våra gamla sagor, och af de minnesmärken efter fältslag och strider, som sjelfva trakten bevarar. Några fornforskare sätta flera af sagornas Bråvallaslag i denna nejd (Bråvalla är en allmän benämning på ställen, där stora, mördande slag stått. Ordet kommer af Bra, hastig och Val, död kropp, lik. Det betyder således inget annat än valplats. Hvar det Bråvalla legat, der Angantyr stridde mot Hunnerna är svårt att med visshet bestämma. Det åter, der Sigurd Ring och Harald Hildetand kämpade om ofverväldet i Norden, torde med största sannolikhet hafva legat vid Bråviken på det så kallade Vikbolandet.)

Ett torde åtminstone hit kunna räknas, och den Bråvallahed, som i Värend, inom Lekaryds socken på Dansjöbys ägor, ännu behåller sitt namn, vara fältet för den namnkunniga striden mellan Smålands qvinnorna, anförda af Blända, och en Dansk Konung med sin här. (Alla äldre historieskrifvare, Johannes Magnus, Messenius och Verelius äro också ense härom. Af teckningar av stället visa Dalbergs Svecia antiqua et hodierna samt Sjöborgs Archäologiska Samlingar) Hvad gamla häfder färtälja derom vilja vi i korthet meddela.

I fordom timma, långt före Christi födelse, skall en tapper och stridbar Höfding, vid namn Alle, hava styrt öfver en del af Småland. En gång hade han, med hela Småländska hären, mangrant dragit öster ut i härnad; endast qvinnor, barn och utlevade gamle hade stannat hemma. Då landet var så lemnadt utan försvar, kom en trolös granne, Danska eller Skånska höfdingen Taxe, med en stor och väldig krigshär, härjar och ödelägger närmaste gränslandet och, efter några dagars obehindrad framfart, lägrar sig på nämnda Bråvalla hed eller på höjderna deromkring. Vid detta lömska och grymma anfall flydde alla, som kunde det, åt skogarna och bergen. Ångest och förskräckelse hade bemäktigat sig allas sinnen: men då framstår en ung qvinna vid namn Blända -- en värdig sköldmö från dessa tider. Hon fattade det hjeltemodiga beslutet att hämnas på våldsverkarna och om möjligt förgöra den Danska hären. Genom skyndsamt utsända budksflar sammankallar hon, till ett säkert ställe i grann-skapet, alla nejdens unga qvinnor och befaller dem att med-taga, jemte stridsvapen, så mycket dryckes- och matvaror, som de i hast kunde hopbringa. Då qvinnohären så var samlad, utväljer hon några af de raskaste bland dem -- sannolikt äfven de vackraste -- och begifver sig till Danska Höfdingen. Sedan hon föreställt honom det föga hedrande i företaget att anfalla värnlösa qvinnor, ber hon honom och hans tappra krigare hellre vara välkomna som gäster; hon vill på bästa sätt undfägna dem, med villkor, att de fredligen skulle taga landet i besittning och landets qvinnor till sina hustrur, helst som dessa hade föga hopp att någonsin återse sina förra män och fästmän, hvilka hade uttågat på en aflägsen och äfventyrlig härfärd. Ytan att misstänka något försåt mottager Taxe de vackra flickornas anbud. Blända låter nu uppduka sina samlade förråd, och ett ståtligt gästabud börjar. Taxes läger förvandlas till ett dryckesslag. Svärden kastas å sido; dryckeshornen intaga deras ställe. De tömmas flitigt. Mjödet verkar och rusige insomna slutligen krigarne. Då framstörta. i skygd af nattens mörker, ur skofen de samlade qvinnorna. Anförda af Blända börja de ett förfärligt blodbad. Den fiendtliga Anföraren och största delen af hans krigare nedgjordes. De föllo ofta för sina egna svärd, dem qvinnorna ryckt till sig. Endast några få återkommo till sitt fädernesland att berätta nederlaget. Sin seger firade Blända, efter tidens sed, med blotfester och offer, skiftar derefter rofvet med sina tappra följeslagerskor, hvilka sedan återgå hvar och en till sitt hem och sina husliga yrken.

Så omtalas af våra häfdatecknare, i hufvudsaken enstämmigt, fast med några få olikheter i tid och namn, Småländska hjeltinnan Bländas bedrift och anledningen till ortens benämning, VÄREND.

En tidsfråga tills det kommer fler bilder och mer text !!