Folkdräkter från Wärmland.
Från Värmland finns nio dokumenterade (alla delar
i dräkten finns bevarade) kvinnodräkter och 12 rekonstruerade (bara någon del
av dräkten bevarad, resten nyskapat eller utformat efter omgivande dräkter
eller skriftliga beskrivningar) kvinnodräkter, dessutom 21 komponerade
(nyskapade utan bevarade plagg som förlaga) kvinnodräkter. Det finns 10
dokumenterade mansdräkter och 9 rekonstruerade, dessutom 10 komponerade mansdräkter.
Dräkter i landskapet Värmland, Bergsmansdräkt, Blomskog, Brattfors, Brunskog, Dalby, Eda, Ekshärad,
Forshaga-Grava, Frykerud, Fryksdal, Fryksände, Gillberga, Glava, Gräsmark, Gunnarskog, Hammarö, Jösse härad, Kil, Köla, Långserud, Mangskog, Nedre
Älvdal, Nor, Ed, Grums, Norra Finnskoga, Norra Ny, Nyed, Ransäter, Silbodal, Sillerud, Sunne, Svanskog, Ullerud, Ullvettern, Visnum-Kil, Värmlands-Näs, Värmskog, Västra
ämtervik, Ölme, Ölme-Väse, Östervallskog, Östmark, Östmark, Östra Fågelvik
och Degerfors.
-
© Bo Skräddare. Tel:
08-711 4060.
Text in English below.
Mannen till vänster, Norra Ny i Värmland. Med Sveriges (?) kortaste väst och
Sveriges högsta (?) byxor, naturligtvis har den korta västen nått ner över de
höga byxorna. Byxans höjd har kompenserat västens korthet.
Naturligvis kan västen knäppas. Den är öppen enbart för att visa
hängselkonstruktionen. I mitten en kvinna från
Norra Ny. Till höger: Långrock - långtröja Norra Ny.
Under: Mansväst Norra Ny. + strumpa.
Två livstycken från östervallskog. Kvinnan ovan från östervallskogs socken,
Nordmarks Härad i Värmland.
Färgbilderna på
följande 3 rader
samt texten om Ekshärad har ställts
till mitt förfogande av Inger i Värmland. Jag bugar och tackar.
Länk till
Ingers sidor om dräkter.
Brud från Ekshärad. Brudgum från Brunskog. Kvinna från Ekshärad.
Strumpa och strumpeband till Ekshärad.
Dalby mansdräkt
Dalby mansdräkt användes av
några gamla män ända tills de dog 1929, så det är den dräkt i Värmland som
använts längst.
SKJORTA : av vit bomull. Inga broderier, men sydd med fina små stygn.
BYXOR : De flesta är av skinn, men det finns även något par av brun vadmal.
VÄST : Endast en väst finns bevarad och den har framstycken av svart kläde, rygg
av brunt bomullstyg. Stolpfickor. Ganska låg stående krage.
STRUMPOR: Vita ullstrumpor. 2-ändstickade med mönster. De är svårt att få
gjorda.
SKOR : Svarta snörskor med nävermellansula. Går att få gjorda.
ÄRMVÄST: Svart eller marinblått kläde. Räcker ungefär 15 cm nedanför midjan.
Ståkrage. Hyskor o hakar fram. Fickor med ficklock. Skört bak.
YTTERPLAGG : Svart, grå eller brun vadmal. Av äldre modell med isydda kilar för
att få vidd. Kallas kiltröja. Ståkrage. Knäpps med hyskor o hakar. Literöd
garnering. HUVUDBONAD : Kaskett av svart läder. Samtliga plagg finns
bevarade.
Vadmalsbyxor o väst är så sena, att de delvis är maskinsydda. Att det inte finns
fler västar tror vi beror på att de mest använt ärmväst. Det finns flera
bevarade. Samtliga har ett rött broderi bak på ryggen, där skörten börjar.
Ekshärads mansdräkt.
Ekshärad är det dräktområde som jag forskat mest på.
Det finns många bevarade plagg att
välja emellan, visserligen finns det inte tyger till samtliga.
Observera att bilderna, ritningarna och texterna inte får användas annat än för Ditt högst privata
bruk!
In English. There are many old costume traditions preserved in Värmland, particularly in
the northern and western parts of the province. There is also a good deal of
dress information about the province in old travel journals and in a rich memoir literature that contains valuable accounts of local
customs. But in spite of this wealth of source material there still exists no
comprehensive survey of the dress practices here, which are nevertheless among the most interesting in the country. Anna-Maja Nylen in
her article has pointed this out, from 1973 on The Folk Dress Practices in
Värmland. She gives many valuables bibliographical references, and raises many interesting questions that have not yet been
dealt with, for example the extent of the influence from the Finnish inhabitants
in Värmland on dress practices, or the remarkable fact that the men here, contrary to the situation elsewhere, kept their characteristic
costumes longer than the women did, in certain cases well into the 1880s. The folk costume vogue that developed after the First World War was also
registered in Värmland. This interest was indicated in the Swedish Tourist
Association's Yearbook from 1928 when five men's and women's costumes which had
by then been adopted for use, were presented: Norra Ny, östervallskog,
Ekshärad, Fryksdalen and Jösse härad. In 1934 a costume committee for the
province was founded by the folk culture association, "Värmlands
hembygdsförbund", with headquarters at the Handicraft Society in Karlstad.
Since then the costume committeehas led all costume projects in the province.
This reconstruction work has been intensified during the past two decades, and a
number of costumes have been composed for parishes that had no representative
regional dress earlier. This applies particularly to the central parts where the
preserved material is often very incomplete. Long coats, so typical of
Värmland, and worn, as mentioned above, well in the late 1800s, have been
adopted for the men's costumes in the entire province. Some of these have retained the medieval cut,
with backs in one piece, and some have a later frock style with waist seam and
are often gusted, giving width to the back.
öSTERVALLSKOG: The costume has three woolen skirts with wide stripes in red,
brown-black and gray. The skirts are of different lengths, staggered so that
each one can be seen. This remarkable practice of wearing many skirts
simultaneously also occurred in areas of Skåne and Halland, and was a from of
ostentatious luxury. This costume otherwise consists of a woolen apron with red
stripes of chine yarn on a white ground, broace bodice with basque and hooks,
white neckerchief with printed pattern, white stockings, blue jacket with hooks,
and the married women's white linen bonnet around which is a "pannakläde". a "forehead
cloth"- a square of white cloth folded into a narrow band and wrapped around the
hood twice and tied at the top of the head. Further, two waist-bags are worn,
one on each side, connected with a band around the waist. The stockings have red heel patches of homespun and the shoes have birch-bark
soles and indented heels, fashionable in the 1600s and retained in peasant dress
in many parts of the country. During the summer the men can wear yellow knee breeches in chamois leather,
red vests with hooks and eyes and with backs of lining fabric, white stockings,
and red tasseled stocking ties. A blue jacket can also be worn, with hooks and a
wedge skull-cap, "trindmössa", of red homespun. There is an old-style
long coat of gray homespun with hooks and eyes. It is cut with neither waist nor
back seams and is thus a kind of frock jacket related to the medieval frock-
Gussets give width to the skirt. The cotumes from östervallskog reveal several old features, but few original
garments are preserved, as they fell into disuse and disappeared in the first
part of the 19th century. Because of the difficulty in obtaining originals for the Nordiska museet in the 1870s, a local tailor was
given the task of sewing complete costumes based on information and descriptions
of the old garments-an early example, we can say, of costume reconstruction.
During the collection projects in the 1870s, these costumes were spoken of as
being typical of Holmedal parish.- östervallskog was never mentioned then, but
has since become so intimately associated with these striking costumes that the name became
established very early in the folk culture movement after P.G. Wistrand
reproduced them in his book Svenska Folkdräkter from 1907. DALBY: The woman, typically, has a dark-brown one-piece skirt and hooked
bodice, blouse with red embroidery, apron with black ground and interwoven red
stripes and lower checkered pattern, embroidered waist-bags, one on each side,
white stockings, and soft white cap for married women (the unmarried use
hair-bands). A black jacket with hooks is also used. The man can wear a buttoned vest of black broadcloth, yellow breeches, and a
long coat, called "jacket" ("tröja), of dark-brown homespun.
Having no waist seam and cut with one back piece and two front pieces, it is
traceable to the ancient medieval smock-frock. Two gusset inserts give width to
the coat. The red cuffs and trimming are, as well as the upright collar,
additions from later periods. He will also wear a shirt with tie-bands, white
stockings, knee-bands, and dark-brown "trindmössa" skullcap. Leather
breeches are used for variation, as is a blue or black sleeved waistcoat. Characteristic local costumes prevailed longer in Dalby-Finnskoga than in any
other places in Värmland. The Dalby frocked-jacket coat was occasionally seen
being worn as late as the end of the 19th century. It is shown in Nylens
Folkdräkter.
NORRA NY: The men's costume consists of yellow knee breeches, white stockings
with red embroidered clocks, "leaves", at the ankles, short red
double-breasted vest with jagged pattern and polished metal buttons, skullcap in
blue and red, and black long coat with upright collar and hooks, and gusted, giving width to the backwhere the coat is also decorated
with cussed patterns and black woolen balls. Often worn with the Norra Ny men's
costume today is a shirt richly embroidered in red and white, and over this a
short red vest which is tailored in such a way that it cannot be fastened. This
practice can be traced to Cederblom's book Svenska allmogedräkter from l921,
which portrays a men's costume from Nora Ny with open vest to display the finely
embroidered bridegrooms shirt. Becoming very popular, open vests were considered
characteristic of the region. It ought to be pointed out, however, that such a
richly embroidered shirt is a rare festival garment and that no vest in former
times was ever sewn so that it could not be fastened. The women's costumes are typically made of black goffered skirts of half-wool
joined to bodices of striped wool, fastened by overlapping on the side with
hooks and eyes, green aprons of half-wool with red trimming, black stockings,and, often, hair-bands of birch-bark ("hårnäver")
for unmarried women. Married women in Värmland wear white caps. An unmarried
girl can have a red damask bodice which together with a multi-colored silk
neckerchief, can lend a more dressed-up appearance . Norra Ny parish is in the älvdal district, which is the most conservative
costume area in Värmland, where old traditional costumes were still
consistently worn in the 1860s.
E-mail till
Bo Skräddare: Hälsningar Bo Skräddare.
© Bo Skräddare.
Tel: 08-711 4060. Adress.
Observera att bilderna, ritningarna och texterna inte får användas annat än för Ditt högst privata
bruk!
Nu är det så att Hemslöjden i Värmland har gjort en del saker, som inte
stämmer med verkligheten.
Det jag kommer att berätta, är om plagg som jag
har sett och även ritat upp.
Ekshärad är ett gammalt dräktområde där det funnits både kvinno- och
mansdräkt. Nu ägnar vi oss åt männen.
Det finns en skjorta av tunn, fin bomull. Den var brudgumsskjorta och jag
kan hela historien om hur den kom till. Bomull var ju det finaste av tyger
på den tiden. Lin odlade man själv och var alltså inte så fint.
Någon annan
skjorta känner vi inte till.
Strumpor är vita bomullsstrumpor med röda löver på båda sidorna av
smalbenet.
Bomullsstrumpor utan de röda löverna är likklädsel här i
Värmland.
Strumpebanden kan vara röd/gröna eller också röd/grå. Flätade.
Svarta skor med
nävermellansula. Utan plös.
Det finns 3 par skinnbyxor bevarade. Samtliga mycket höga och bärs
tillsammans med hängslor.
Inga tygbyxor.
Samtliga har lite prydnadslaskningar vid knäsprunden.
Hängslor i rött o naturvitt med mässingsspännen.
Eftersom samtliga byxor är så höga är de helt beroende av hängslorna.
Det finns en röd vadmalsväst som ska nå ungefär 2 – 3 cm omlott med byxan.
Den är nätt i modellen, absolut inte utstående. Ståkrage.
Den ska vara
knäppt. Så finns det en lilafärgad väst i sidenblandat tyg,
med snedrutigt
mönster och en liten blomma i var ruta.
Båda dessa är enkelknäppta. Den
tredje västen är av rött barkantyg,
ett småblommigt helrött tyg. Den västen
är dubbel-knäppt
och har krage och slag.
Alla tre har linneryggar med olika utseende.
Det finns 2 svarta rockar. Den ena är knäppt med hyskor o hakar, räcker ner
till smalbenet.
Den andra är knäppt med knappar o knapphål, Båda har stående
fickstolpar i sidorna,
är avtagna i midjan med inhållen vidd baktill på
nederdelen.
Ståkrage.
Till rock bör det bäras en hög hatt, helst av filt.
När man inte har rock på sig, så är det kilmössa som gäller.
Det finns ingen
bevarad, men det måste vi sy i alla fall. Ingen gick barhuvad.
Kilmössan
satt på även inomhus, utom av vördnad för äldre person och för Vår Herre.
Det finns ett
nedtecknat uttalande om just detta därifrån: ”Ät gädda I pöjker. Dä,
ä så gött, så det kan en äte barhuva”. = Gädda var så bra mat att man skulle
kunna hysa vördnad för den.
Drängarna var kanske sura över att få fisk eller
också gillade de inte benen.
Ja, detta är de kläder som finns bevarade. Den lilafärgade västen har vi
tyvärr inget tyg till nu.
Hoppas att dessa uppgifter hjälper Dig att få en blick av mansdräkten i
Ekshärad.
Samtliga kvinnor i dräkt från Ekshärad. Folkdräkt har aldrig
varit uniform = lika för alla. Variationer har alltid förekommit, men inom den
ram dräktområdet 'godkände', alltså: Om någon avvek för mycket utsattes
denna för någon form av bestraffning eller utstötthet. Flickan till vänster:
Ung flicka. Hårnävret saknas runt opponbindningen. Förklädet bör ej knytas
mitt bak.
Damer från Norra Ny. Till vänster: Gift kvinna med huvudduk. Till höger:
Ogift med oppombindning och hårnäver.
Avritning av manströja Dalby socken, Norra Elfdals Härad.
Kvinnotröja Blomskogs socken, Nordmarks härad.
Brud Ekshärad. Wermländing.
Par
från Gösse härad.
Alltid svart kjol med röda band nertill. 1 - 5 band kan det vara.
Det kan vara ett hemvävt kraftigare tyg eller ett smidigt tunnare.
Vitt linneplagg med mer eller mindre mängd broderi, oftast i vitt på axel och
ärmlinning.
Smal halskant. Vita strumpor och svarta, tunnare skor.
Naturvitt förkläde med rött tryck till lite mindre högtid.
Rött helyllelivstycke av barkantyg. ( ett litet blommönster) eller
Rött damastvävt livstycke med glest blommönster i tre färger och med en hel
smäck över knäppningen fram
( ser ut som en vapensköld ungefär ) Smäcken ska ha en blomma på sig.
eller
Blått livstycke av samma sorts tyg som nyss nämnda. ( Ingen smäck på detta )
Vit linnehatt eller möjligen bindmössa och stycke.
Aldrig barhuvad om man ej är gift, men i vilket fall, ska håret vara upplindat
och ej hängande.
Ingen väska. Broderat halskläde eller ett sidenhalskläde.
Skor från Filipstad (Bergslag) + Ny Socken + Ekshärad.
De får inte publiceras eller användas i visningar eller liknande utan
mitt skriftliga tillstånd
enligt lagen om upphovsmannarätt. © Bo Skräddare. Tel: 08-711 4060.
COPYRIGHT:
All photographs on this site are my copyright.
If you wish to use them for your
own personal use then I will be pleased and flattered.
However, if you wish to
make any commercial use of these images then you will require my permission.
High quality images of any of these photographs can be supplied on request.
You may contact me by e-mail:
© Bo
Skräddare 2010. Tel: 08-711 4060.
Tillbaka till sidan 1.
E-mail till Bo Skräddare:
VäRMLAND.
Värmland is an expansive province where the variation in physical
environment has meant different conditions of living for the inhabitants. It is
also a typical borderland area, where different impulses meet: cultural elements from southern Sweden, from the north, from Norway- evident,
among other things, in the dialects- and, in addition, from the Finnish
immigrant culture, which had been established in the forested regions in the
western and northern parts of the province at the end of the sixteenth and
beginning of the seventeenth centuries.
In the vast forests of the north the population settlements are concentrated
along the river valleys. The oldest folk costumes and the ones used longest in
Värmland are found in these regions. The big farms and manorial estates, the more densely populated regions and larger towns are all
found in the south near Lake Vänern, and here, since the use of folk dress was
dropped at an early date, modern clothing had long ago been adopted.
Yet, more than anything else, that which has shaped the image of Värmland
was the old, small mining industry communities. Ore has been mined in the
province since the fifteenth century, with a culmination of activity reached in
the 1760s. Also the wood industry developed early; being close to Gothenburg
this industry prospered earlier in Värmland than in he rest of the country.
Commercial interests in Gothenburg made the international market accessible for
Swedish wood products already in the early 1800s.
The prevalent picture of the province has been formed by these mining and
milling community environments, with all that that this implies of lively
communications with the outer world, characteristic estate residences and
worker's dwellings according to class and the dominance of middle-class values
and modern dress. There had certainly existed characteristic working attire but,
on the other hand, no traditional, distinctively local dress. True folk costume
features in the other areas, above all in the districts of älvdal and Nordmark,
where, for example, the men still wore long jackets with a medieval cut as
recently as a century ago. The women's white caps, called "hat" here,
is also of great age. For the most part, though, it is the 18th-century styles
that predominate in the preserved garments, with bodices with basques, and
striped skirts and aprons as prominent features.
______________________________________________________________________
Från Värmland finns nio dokumenterade (alla delar
i dräkten finns bevarade) kvinnodräkter och 12 rekonstruerade (bara någon del
av dräkten bevarad, resten nyskapat eller utformat efter omgivande dräkter
eller skriftliga beskrivningar) kvinnodräkter, dessutom 21 komponerade
(nyskapade utan bevarade plagg som förlaga) kvinnodräkter. Det finns 10
dokumenterade mansdräkter och 9 rekonstruerade, dessutom 10 komponerade mansdräkter.
Dräkter i landskapet Värmland, Bergsmansdräkt, Blomskog, Brattfors, Brunskog, Dalby, Eda, Ekshärad,
Forshaga-Grava, Frykerud, Fryksdal, Fryksände, Gillberga, Glava, Gräsmark, Gunnarskog, Hammarö, Jösse härad, Kil, Köla, Långserud, Mangskog, Nedre
Älvdal, Nor, Ed, Grums, Norra Finnskoga, Norra Ny, Nyed, Ransäter, Silbodal, Sillerud, Sunne, Svanskog, Ullerud, Ullvettern, Visnum-Kil, Värmlands-Näs, Värmskog, Västra
ämtervik, Ölme, Ölme-Väse, Östervallskog, Östmark, Östmark, Östra Fågelvik och
Degerfors. Fler bilder kommer så fort jag hinner!
De får inte publiceras eller användas i visningar eller liknande utan
mitt skriftliga tillstånd
enligt lagen om upphovsmannarätt. © Bo Skräddare. Tel: 08-711 4060.
COPYRIGHT:
All photographs on this site are my copyright.
If you wish to use them for your
own personal use then I will be pleased and flattered.
However, if you wish to
make any commercial use of these images then you will require my permission.
High quality images of any of these photographs can be supplied on request.
You may contact me by e-mail:
Samtliga bilder klickbara.
© Bo
Skräddare 2010. Tel: 08-711 4060.
Tillbaka till sidan 1.
E-mail till Bo Skräddare: